500 år & 18 generationer

Enligt väl dokumenterad forskning är vi sannolikt världens äldsta dokumenterade textila familjeföretag. Börje, familjens förste kände medlem, föddes på 1490-talet. Tiden präglades av självhushållning och på gårdarna vävdes de textilier som behövdes. Ur dessa kunskaper växte sedan familjens näring. Men det var först en bra bit in på nästa sekel, 1600-talet, som konturerna kunde skönjas av vad som numera är Linneväveriet i Horred och varumärket Ekelund.

Olaga textilhandel

Ingemar Larsson 1660-1740. De första uppgifterna om honom förekommer i ett domstolsprotokoll, där han benämns som "kapitalist" (privat bankir) och anklagas för olaga textilhandel. Genom att låna ut pengar till grannen och när denne sedan inte kunde lösa lånet med pengar erhöll Ingemar textilier som betalning. När Ingemar sedan sålde textilierna begicks brottet. Han bröt mot förbudet mot landsköp enligt SVEA RIKES LAG 1416, 1546 och 1617. Domstolsprotokollet visar att Ingemar dömdes skyldig och fick böta.

Nöden - Uppfinningarnas moder

Ingemar hade problem med att driva sin verksamhet. Handelsborgarna i den nybyggda staden Borås, grundad 1622, anklagade honom för landsköp. Ingemar fick då sin snilleblixt. I stället för att köpa produkter av ortsbefolkningen för vidareförsäljning efter det att tull betalats i Borås, försåg Ingemar dem med råmaterial som de spann till garn och vävde till färdiga produkter enligt anvisningar. Varorna kunde därmed klassas som egentillverkade med utökade möjligheter till vidareförsäljning. Ingemars system fick sedermera benämningen "Förläggare".

1692 - En symbolisk födelse

1692 föddes Marta Ingemarsdotter. Vi vet att fadern Ingemar Larssons textila verksamhet var betydande redan då. Marta, i likhet med sin far, var en duktig entreprenör som med stor framgång förde familjens textila verksamhet vidare till kommande generationer. Därefter har textil verksamhet dokumenterats för samtliga efterföljande generationer. Källor är bouppteckningar, domstolsprotokoll, kyrkoböcker och egna arkiv. Uppgifterna är framtagna av släktforskare Rolf Ekelund.

Anfadern Börje

Börje föddes på 1490-talet, han och hans son Lars Börjesson, 1520 – 1675, brukade gården Kattunga Herrgård som frälsebonde åt ägaren; släkten Gyllenstjärna. Gården såldes i mitten av 1500-talet till Peder Lilliehök medan släkten fortsatte arbetet som frälsebönder på gården i ytterligare fyra generationer.

Kattunga  kyrkoruin

Enligt en gammal sägen så tjänstgjorde en son till bonden på Kattunga hos kejsaren i Kons och där kommit i kontakt med kristendomen och blivit döpt. Vid hemresan tog han med sig en präst och på berget ovanför gården byggdes en kyrka som kanske är Sveriges första kyrka. Vikingarna  var regelbundet på 800- 900-talet i Konstantinopel. Mer att läsa se Göteborgs stifts hemsida.

Försäljningsorganisation

Knallar -resande handelsmän- var från början bönder som sålde den egna och traktens produktion av redskap och förnödenheter direkt till gårdar i andra trakter och på marknader. Denna urgamla rätt, med hävd sedan vikingatiden, förbjöds av staten på 1500-talet. Förbudet gynnade städernas befolkning och staten fick möjligheter att beskatta handeln. Landsköpsförbudet som Ingemar Larsson dömdes för att ha brutit mot gjorde att förläggarna allierade sig med handelsmän i Borås, detta för att säkra avsättningen. Ofta stärktes alliansen genom ingifte. Även vår gren av förläggarfamiljen stärktes genom ingifte. Därigenom kom familjen över försäljningsdistrikt i Norge. Dessa knallar kallades för ”Norgefararna” och var välsedda gäster för sina varor och nyheter från omvärlden. I en reseskildring, skriven av en boråsare 1861, berättas om ett besök i en avlägsen norsk fjälldal där man utbrister -Ååh, är Ni från Borås? Då känner Ni väl Ekelund? Han är här mer känd än Kung Karl XII.

Ett imperium skapas

Familjens affärsidé, förläggarverksamheten utvecklades positivt. Trots den starkt växande befolkningen var tillgången på arbetskraft en begränsande faktor. Man kände också väl till hur tre generationer med kusiner och sysslingar fungerade "FÖRVÄRVA- ÄRVA- FÖRDÄRVA". Mer än ett barn släpptes därför inte in i moderbolaget. Detta löstes genom att barnen vid giftermål fick hjälp att starta en egen förläggarverksamhet i en annan ort i närheten. För att ytterligare stärka imperiet arrangerades äktenskap inom storfamiljen, kusiner och sysslingar gifte sig med varandra. Traditionen och kunskapen fördes vidare och varje ny generation medförde expansion. Geografiskt koncentrerades verksamheten till älven Viskans dalgång med omgivningar. Genom att sysselsätta hela den lokalt tillgängliga arbetskraften blockerade man effektivt all konkurrens. Familjeimperiet växte sig allt starkare.

Produkten & tekniken

I begynnelsen var det råvarorna linet och ullen som förädlades till livets nödtorft. Flärden, människans behov av att glädja sig av färg och form, utvecklades tidigt i våra textila tekniker. Förläggarnas produktion skedde på enklare skaftvävstolar där tekniken efterhand utvecklades. Drällvävning, att med enbart skaft väva komplicerade mönster var en teknik som utvecklades till sin fulländning i Horredsområdet. Man vävde med upp till 20 skaft. Typiskt drällmönster i 15 skaft är "Farmorsduken". Mindre känt är att förläggarna var med i begynnelsen när damastvävningen på 1700-talet kom till Sverige. 1761 utbildades Ingemar Larssons syskonbarn i konsten att väva damast. Utbildningen skedde vid linnefabriken på Vadstena Slott. Fabriken startades 1753 av Svenska Staten. Tekniken vidareutvecklades av familjen från handdragning av varptrådens lyftning till mekanisk styrning. Detta var en typ av jacquard där mönsterkedjan bestod av träribbor med utskurna förhöjningar, ribborna utgjorde mönsterkort och hölls samman genom att de monterades på en vävnad. Dessa svenska jacquard-föregångare kunde väva större mönsterbilder än jacquarderna. 1878 var de fortfarande i produktion trots att SA Ekelund hade gott om jacquarder i Kinna Backa. Vår gren av förläggarfamiljen "damastvävarna" med bordsduken som huvudprodukt klarade sig bra. 1858 byggdes Kinna Backa, ett av landets första jacquardväveri för handvävning av linnedukar.

 

Viskans dalgång - Textilens vagga

Förläggarnäringen försåg nu landet med merparten av det textila behovet. År 1835 registrerades 2 600 000 meter handvävda tyger. Allt vävt som hemarbete. När industrialiseringen av textil tillverkning kom i mitten av 1800-talet investerade förläggarna i textilfabriker. Fabrikerna byggdes på hemorten, Marks kommun. Detta till skillnad från övriga Europa där fabrikerna byggdes i städerna. Vi behöll skickliga vävare och skapade ett lokalt välstånd.