Textilproduktion

En nulägesanalys
När vi internt diskuterar textila miljöfrågor och strategier har vi funnit det praktiskt att dela upp produkternas livscykel i följande tre huvudbitar.

Fiberproduktion av växtfibrer
Sådd, Gödsling, Ogräsbekämpning, Skadedjursbekämpning, Bevattning, Skörd, Förpackning, Transport.

Förädling
Spinning, Vävning, Stickning, Färgning, Tryckning, Beredning, Sömnad, Förpackning, Transporter, Försäljning.

Produktkvalité
Formgivning, Bruksvänlighet, Slitstyrka.

Debatten i textila miljösammanhang har fokuserats väldigt mycket på ekologisk fiberframställning som den avgörande vägen för textila miljöförbättringar. Vi delar inte den uppfattningen. Vi ser i stället stora möjligheter till snabba förbättringar på förädlingsbiten och produktkvaliten. Vi tror också att det behövs nya typer av miljömärkningar som har olika nivåer på kraven i kriterierna. Nuvarande kriterier i skandinaviska miljömärkningssystem är, för många företag i världen så höga att man inte ens försöker nå dem.

Fiberproduktion
Bomullen svarar för ca 50% av världens textila fiberbehov. Odlingen sker till stora delar utanför det naturliga växtområdet, vilket medför konstbevattning och kemisk bekämpning i oerhörd mängd. Ett sådant skräckexempel är området runt Aralsjön. Det finns alltså all anledning att arbeta med förändringar. Skulle man helt drastiskt enbart odla ekologiskt idag så skulle, med nuvarande kunskapsnivå, produktionen bli alldeles för liten. Alternativet är att den konventionella odlingen stegvis utvecklas mot ett mer hållbart odlingssystem. En utveckling som pågår men som av klimatskäl aldrig kan täcka det totala fiberbehoven. Som framtidens fiber ser vi viskoser tillverkade av skogsråvara.

Förädling
Mindre än 1% av världens totala produktion färgas, trycks och bereds i fabriker som håller bästa möjliga teknik, vilket är basen i kriterierna för miljömärkningsinstituten. Här finns alltså mycket stora potentialer till förbättringar. Snabbast sker detta genom att vi i västvärlden ställer krav på vad vi importerar. Motståndarna till detta hävdar att det skulle vara liktydigt med handelshinder (vilka är förbjudna i handelsavtal) och att fabriker i U-länderna inte har råd att investera. Generellt sett har man råd. Ägarna är oftast oerhört rika och man ser att så fort det kommer ny teknik för högre produktionskapacitet, har man råd att investera.

Lågprisimport
Lågprisimport från U-länder och Östeuropa innebär risker. Produktionen där är, i genomsnitt, mer än 20 gånger mer negativ för miljön än för en motsvarande svenskproducerad vara. Sverige importerar därmed förbjudna gifter. Textilierna innehåller kemikalier och överskottsfärger som vid konsumentens tvätt okontrollerat går ut i avloppen. Det är ofta färger och kemikalier som sedan länge är förbjudna i Sverige. Dessa kemikalier är en av de främsta anledningarna till att svenska jordbrukare inte vågar sprida slammet från reningsverken på sina åkrar.

Produktkvalité
Är lika med den totala brukstiden. Hur länge man som konsument behåller en vara avgörs i huvudsak av tre egenskaper:

FORMGIVNING
BRUKSVÄNLIGHET
SLITSTYRKA

Är designen kortsiktigt modeinriktad hjälper inte de övriga egenskaperna. Varan kasseras i förtid. Begreppet "högsta kvalité" uppstår först när alla dessa tre egenskaper ligger på toppnivå. Miljövinsten uppstår då genom att behovet av nytillverkning reduceras.

Nyhet

EU ställer nu 2021 krav på importerade textilier.